Här kommer min presentation av min minsting: Wilmer
Jag var 33 år när jag fick min minsting, mitt tredje barn. Här kör vi på varannan pojke, men han
är min sista.
Han var beräknad till den 12 april, på min födelsedag, men han ville ha en egen dag så han
bestämde sig för att komma den 11 april, en måndag.
Jag började få värkar vid 22 tiden på söndagskvällen och vi kom in till Danderyd vid 4:30 på
måndagsmorgonen, då hade mamma åkt över till storasyskonen, vi bodde då i radhuset på
Titanvägen.
Men nr 3 tog tid på sig, hade hört att 3:an alltid kommer fort, men icke, tvärtom sa barn-
morskorna, så det var bara att vänta, det hände inte så mycket, gick på en promenad vid 10:30
och då satte värkarna fart, trodde jag skulle föda ute :P så när vi kom tillbaka bestämde vi att
det var dags att få epidural, fick den 11:50.
Jag födde honom kl 14:29 och allt gick bra, han var så fin! som sina syskon hade han mycket,
kolsvart hår. Vi fick ett rum och hade det mysigt, vilken känsla när man är på BB och får en
bebis. Vi åkte hem dagen efter, min födelsedag, vilken present.
Han vägde 3660 och var 52 lång.
Men jag hade så ont i nacken och barnmorskorna trodde det var av värkarbetet, men vi åkte
hem och det ville inte släppa, kändes som ett betongblock på mitt huvud. Jag kunde bara ligga
ner, det var omöjligt att sitta o hålla upp huvudet, så nu började jag blir orolig.
När vi sen var på besök på bvc på fredagen, så var jag tvungen att lägga mig ner, kunde inte
sitta, då sa barnmorskan åt mig att när vi åkte på läkarbesöket med Wilmer på lördagen, att de
skulle se över mig också.
Då visade det sig att efter jag fick epiduralen, så läckte det ut ryggmärgsvätska som gjorde att
jag fick den hemska huvudvärken, de skulle åtgärda det genom att ta ur blod från min arm och
spruta in det i ryggraden och det släppte sakta men säkert, vi var tvugna att stanna över natten.
Men det löste sig till det bästa. Vilken pärs. Först hålla ordning på mitt huvud och en nyfödd bebis.
Han döptes den 14 augusti och fick namnen Wilmer Mio. Gudfar är farbror Jonas.
Det var de namnen vi valde mellan innan han föddes, men han var en Wilmer. Mamma o jag läste
tidningen MAMA och där var det en pojke som hette det, och vi tyckte det var fint.
Det var lite av mitt minne från när jag fick min minsting som fyller 6 år i april. Han börjar skolan
i höst, så nu är det sista terminen på hans älskade dagis.
Han är vår lilleman som är finurlig på alla sätt, så go´ och smart och slänger ur sig de härligaste
kommentarerna. Han gillar ingen sport och är lite fegis att prova nya grejer, vill inte prova skridskor
eller skidor. Men han blir tuffare för varje dag.
Han älskar att bygga lego och fnula för sig själv.
Jag älskar dig ♥